Josblogg

...man har nog inte levt förrns man sett AC/DC live.....
FY FAN I HELVETE vad bra det var.
Jag är helt i extas fortfarande, kommer aldrig att landa.
Dom spelade ashögt, så högt att man inte kunde höra sig själv sjunga (skrika), det dunkade i bröstet, Malcolm stod där framme helt cool som vanligt med sin gula Gretsch, Angus svettades redan efter andra låten, Brian Johnson sjöng förträffligt bra, iförd gubbkeps och svart skjorta med avklippta ärmar (needless to say), Phil Rudd rökte oavbrutet medans han bankade på trummorna och Cliff Williams spelade diskret på sin bas. Allt var hårdrockhäftigt, klockrent och bara.....SÅ JÄVLA BRA.
Mitt hyfsat tränade musiköra kunde konstatera att dom var SNORtighta, vilket alltid är en fröjd.
Ville aldrig att det skulle ta slut, när kanonerna brann av i sista låten (For those about to rock...såklart) rann nästan tårarna. DJÄVULSKT MÄKTIGT!!!!!
Är så glad att jag lever i denna tidsålder och har förmånen att få se sånt här på riktigt.
Kan säga att det var LÄTT värt alla pengar jag har lagt ut på biljetter, skulle kunna lagt ut mycket mer.
Igår kväll stod jag och kollade ut genom fönstret, mot baksidan av Globen och fick bevittna när dom lastade in alla AC/DC:s ljusriggar, racks och ljudgrejor. NIO långtradare hade dom med sig. Fränt.
Kan säga att det var så jävla skönt att bara få glömma allt vad finanskris, dålig ekonomi, arbetslöshet och trasiga bilar heter i två timmar. Mera sånt!

Så var man tillbaka i den grå vardagen igen då, fan vad trist...varför är inte livet en fest varje dag???