Josblogg

Åkte ambulans för första gången i mitt liv igår.
Nicolas lärare ringde mitt på dagen igår och berättade att han hade ramlat från "kullen" och slagit ryggen och inte ville kliva upp. Skulle vi ringa ambulans? Hmm, jag kommer på en gång så får vi se sa jag.
Men hann inte sätta mig i bilen förrän hon ringde igen och tyckte att vi nog borde göra det.
Då blev jag helt hispig och körde det fortaste jag kunde till skolan, svärandes över alla bilar som körde sakta....
Väl framme vid skolan låg den lille stackaren på backen, inlindad i jättemånga filtar. IVPA (I Väntan På Ambulans) var där och tittade till honom, tillsammans med några lärare. Hua, stackars liten, han låg där inlindad och frös, hade ont och var ledsen...
Sen kom ambulansen och dom lastade in honom i bilen. Först hade dom stabiliserat nacken och spänt fast honom på en bår. Ambulanskillarna var jättetrevliga och proffsiga, förklarade vad som skulle hända, att det troligtvis inte var nåt farligt, men att det ändå måste kollas upp.
Väl inne på sjukan (vid det här laget hade jag i princip utvecklat blödande magsår, jag och sjukhus, ni vet), spände dom lös honom och lät honom "tina upp" under filtar och täcken. Han hade ju trots allt legat ute i kylan över en timme, eftersom de inte fick flytta honom. När han väl fått upp både värmen och humöret undersökte de honom och kunde konstatera att inget var brutet eller konstigt.
Så då fick vi åka hem igen.
Pjuh.

Alltid ett äventyr att vara mamma till Nicolas.

Igår kväll så sov jag i tre timmar, var helt slut av all anspänning...och idag är vi hemma båda två, Nicolas får vila ut lite medan jag jobbar hemma. Imorgon får han gå till skolan igen om det inte blir några tillbud.

Nu ska jag jobba på lite.
Adios!