Gnällbloggen
Läste för ett tag sen ett rätt skönt inlägg i min forna kollega Åsas blogg och jag kan bara hålla med.
Just idag iallafall.
Ibland är livet bara jääävligt orättvist.
Började lite rart och trevligt i våras då jag fick sparken från jobbet då jag hade den osmakliga obenägenheten att få lunginflammation en månad. Lite tilltufsad, men ändå lite glad i hågen för det nyinköpta huset satte jag igång att måla, tapetsera och inreda. Tänkte att, det kan ju vara skönt att vara "ledig" en sommar, det löser sig säkert till hösten.
Men icke sa nicke! (Vilket bara bevisar min teori att det är meningslöst att försöka tro att saker och ting löser sig av sig självt om man inte jobbar arslet av sig)
Jag kan säga att jag sedan den 1 augusti har sökt åtta jobb, och kommit på tre intervjuer.
Två arbetsgivare fanns i Sundsvalls kommun, den ena berättade lite fint att jag var för gammal för jobbet (hallå, dom visste väl hur gammal jag var innan dom tog in mig på intervju?), och den andre har inte ens bemödat sig om att vare sig bekräfta att min ansökan kommit fram eller meddelat huruvida jag fick jobbet eller inte.
De andra jobben har jag sökt lite på måfå och kammat hem noll.
Sen hör man hur folk blir handplockade och direktrekryterade till höger och vänster och jaha, vad är jag då??
Hackad lever, IQ fiskmås, socialt inkompetent???
Fan, det suger verkligen.
Visst, jag har ett jobb på gång som jag troligen kommer att få, men det har jag faen i mig fått fixa och trixa åt mig själv, mitt liv är då i sanning ingen jävla räkmacka.
Och JA jag VET att det pågår krig i världen, att barn svälter, att kvinnor misshandlas och att inlandsisarna smälter.
JA jag VET att jag säkerligen inte är ensam om att känna så här.
JA jag VET att jag är bitter, avundsjuk och suuuuuuur. Men det går säkert över om en vecka eller två.
Igår var jag så uppretad att jag fick ont i huvudet och var tvungen att ta en alvedon och gå och lägga mig.
Vilket fick till följd att jag inte kunde somna i går kväll och låg vaken till 4.30 och vred mig.
Så, färdiggnällt.
Nu ska jag åka och lördagshandla och lägga det här bakom mig.
Trevlig helg, ni som hängde med ända till slutet!
Har påven en rolig mössa?
Jo, jag hängde med hela vägen ner...i den kvicksand Du hamnat i. Men vet Du att man inte kan sugas ner helt i kvicksand? 2/3 blir kvar ovan ytan..och det brukar oftast komma ngn räddare i nöden.
Blev Du väldigt mycket på bättre humör nu eller..?
Det ska finnas ett ljus i tunneln.. bara man hittar strömbrytaren och det kan ju ta ett tag när man kliver in i ett okänt territorium. Man har rätt att känna sig pissig emellanåt och man har rätt att klaga även om det finns de som har det än jävligare. Men det är bara att spotta i näven och räcka ut den och förhoppningsvis finns det någon där som kan ta handen och dra upp en..
Kram
Tack för pepp! Jo, det ordnar sig säkert...nån gång!
Nice blogg :)
Tjenare tjejen, allting kommer lösa sig, jag lovar, men för vissa tar det längre tid, och jag tror att de som inte tagit dig istället för någon annan har gjort ett stort misstag, med tanke på att Du gått hemma ett tag, så brinner Du mer för att jobba än en som blir handplockad från det ena stället till det andra.
Se så, Du har nått botten, nu är siktet inställt på att klättra upp för stegen igen... börja med höger fot, det känns motigt.... men det går jag lovar
Har själv varit nere i kvicksande, visserligen inte pga arbetslöshet utan av privata skäl, men det blir bara bättre
KRAMAR från södern
Haha, nej är det sant? Värst vad han har tuggat.
Visst känns det bättre att få gnälla lite ibland? Och det blir ju bättre - någongång..:)
Men ibland känns det som att man skulle kunna sova, sova, sova och inte göra nåt annat. Inte helt bra förstås.
Vi får rycka oss i tofsen (valfri...) och morska upp oss!
Kram!
Jill: Jodå, det känns redan lite bättre, nu ska jag enbart se framåt!
Åsa: Jo, visst fasen känns det bättre sen man fått spy ur sig gallan....känner igen det där med att sooooova. Blir alldeles för mycket sånt.
Jag ska rycka i hårdrockstofsen och se framemot alla konserter jag ska på istället!
