Josblogg

Det är faktiskt en fröjd att vara hemma och vara sjuk när man har så snälla barn som jag har.
Tror dom ser på mig att jag faktiskt är riktigt dålig och inte orkar lika mycket som vanligt, för dom passar verkligen upp mig. Nicolas (7) deklarerade myndigt till Patricia ikväll :
"Du får faktiskt skruva ner volymen på tv:n, mamma orkar inte med några skrikprogram, hon är sjuuuk!!!"  (Skrikprogram= Cartoon Network, Jetix & Nickelodeon)
Sen kröp han upp i sängen och gav mig ryggmassage!
"Det låter så otäckt när du hostar mamma, du blir väl bra snart?" frågade han oroligt.
Gullunge.
Patricia fixar & donar, flyttar tv:n så jag ska kunna se i sängen, hämtar medicin och saft och är allmänt snäll och fin.
Så nånting rätt måste jag väl ha gjort?? Ha ha ha

Ringde sjukvårdsupplysningen idag, man blir ju lite halvskraj när penicillinet inte verkar ta efter fyra dagars behandling.
Men det var helt normalt sa hon, tydligen tar det flera veckor innan man blir återställd efter en lunginflammation.
Visserligen är febern borta, aptiten tillbaka och hostan är något bättre, men jag blir ju fortfarande andfådd så fort jag rör mig.
Men det skulle vara så sa hon, jag skulle passa på att leva "lyxhustru-liv", bara göra det jag orkar och vila resten av tiden. Lunginflammation är minsann ingenting att leka med! Så jag blir nog sjukskriven nästa vecka också. Med andra ord kan jag passa på och njuta av Dr. House då...

Måtte jag bara vara någorlunda pigg tills vi ska utrikes.