Josblogg

Satte mig bekvämt i soffan i går kväll och skulle avnjuta Polarprisgalan, där Pink Floyd skulle få en utmärkelse.
Jag höll fullkomligen på att smälla av när programledaren presenterade artisterna som skulle framföra "Comfortably numb" som en hyllning till bandet. Freddie Wadling, Titiyo och Kleerup. HALLÅ????? Hur tänkte dom då??
Dessutom säger hon (programledaren) att "här kommer Sveriges bästa rockröst med sällskap, varsågoda och njut!"
Freddie Wadling?????? Ursäkta men det var tammefan det sämsta jag har hört, jag satt med en kudde framför ansiktet och vrålskämdes. Det finns inte många musiker överhuvudtaget som är kapabla och kompetenta nog att framföra just den här låten, det är absolut inte det lättaste, men nog kunde dom väl ha ansträngt sig lite mer än att ta dit Freddie Wadling och Titiyo? Artister som inte har en enda koppling till den sortens musik? Det fanns ingen känsla, musikerna var undermåliga och Freddie Wadling väste sig igenom hela låten, samtidigt som dom filmade Roger Waters och Nick Mason. Dom stackarna kunde ju inte göra annat än att le besvärat.
Fy, vilket lustmord, kan inte annat säga.
Som tur var räddade Joey Tempest och John Norum hela spektaklet genom att framföra "In the flesh" helt formidabelt.
John Norum är ju en exceptionellt duktig gitarrist, och vet precis hur man ska ta sig an Pink Floyds musik och dom gjorde det skitbra.
Roger Waters sjöng med och höjde näven på slutet och applåderade stort. (Vilket han inte gjorde efter det första fiaskot)

Ja herregud vad pinsamt.

- - - -

Idag ska jag städa (har egentligen inte tid att sitta framför den här burken), byta sängkläder och försöka röja upp här hemma. Det ser ut som om nån har sprängt här.
Sen ikväll ska vi på pensio-bingo. Bilbingon är slut, så nu flyttar vi in i Centrumbiografen.
Får väl se hur skoj det är....