Låg, Lägre, Glocalnet
Fan, varför är det så här?
Jag har tak över huvudet, ett jobb med roliga arbetskamrater, två fina barn och en man, och saknar egentligen ingenting.
Ändå vill jag bara dra nåt gammalt över mig och isolera mig just nu.
Är hemma idag, Patricia har feber och ont i halsen.
Och jag ska inte sticka under stol med att jag tycker det är rätt skönt.
Undrar om det är nåt fel på mig? Jag kanske är sjuk på nåt sätt?
Fast det känns inte så.
Helst av allt skulle jag vilja ha ett sabbats-halvår.
Liksom komma ikapp med allt man ligger efter på hemmafronten.
Precis så känns det, som att jag inte hinner/vill göra nåt alls här hemma.
När helgen kommer hinner jag leva upp litegrann, fixa och dona lite tills jag inser att
det är söndag kväll och den vanliga söndagsångesten ruvar över mig.
Gud vad tröttsamt.
Hur ska jag överleva i tre veckor till innan jag är ledig????????
Fan, man kanske ska söka för det här; "vill-bara-ligga-under täcket , än-mindre-jobba"-sjukan?!
Nä men allvarligt, jag är nog lite låg.
Och jag vet inte varför.
Jag känner precis som du till och från. Har precis kommit tillbaka på jobbet efter 2 veckort frånvaro. Fick värdens hosta och blev sjukskriven. Nu känns det helt underbart att vara tillbaka på jobbet. Men jag förstår precis vad du menar. Den där 6 månaders sjukan skulle kunnat vara 10 månader... Om du förstår vad jag menar...
Skönt att höra att man inte är ensam.....
Är tillbaks på jobbet idag, och visst, det går jättebra när man väl är här, men om man slapp resorna nån gång. Inte får vi nåt klartecken på när det kan tänkas vara klart heller. Tror det är det som är mest frustrerande, att man inte VET.
Tror du är helt normaaaal! Fan ibland leker inte livet helt enkelt! Å nu hinner du ju typ aldrig få nåt dagsljus heller! Det gör verkligen skillnad känner jag, när man faktiskt kan vara ute när det är ljust! Sen så kände jag precis som du förra hösten och det berodde nog på att jag väntade. Väntade väntade väntade!!! PÅ hus och barn. Nu väntar ju du. På hus och jobb på rätt ställe. Det finns nog inget som kan göra en så låg som att vänta tror jag! Frustrerande att aldrig komma dit man vill, liksom! Men snart är det iaf jul! KRAM!
Känner mig oxå åt Glocalnet hållet... Men jag får ju inget dagsljus heller... Kanske den stora orsaken? Nåja, det brukar kännas bättre så småningom. Kram!
