För elva år sen...

...låg man i en förlossningsstol och var helt borta av smärta vid den här tiden!
Men klockan 14.04 så kom det till slut ut en liten tjej, knallblå i ansiktet (navelsträngen tre varv runt halsen...)
som efter många om och men till slut hävde ur sig sitt första skrik.
Tolv timmar tog det, från "dörr-till-dörr"....
Fröken Anny Patricia Joline Håkansson fyller alltså elva idag.
Jag minns en av de snälla undersköterskorna på BB som sa till mig när jag beklagade mig över sömnbrist, smärta och allsköns obehagligheter, att "ja, man går ju i en konstant dimma de första månaderna.."
Herregud tänkte jag, vad lååång tid! Men ack så fort tiden har gått...
Patricia var en otroligt "snäll" bäbis, åt och sov på klockrena tider, pep bara när hon var trött och hungrig.
Ett drömbarn!
Idag piper hon inte alls, kan laga både frukost och middag själv om det kniper, är duktig i skolan, cyklar själv ner på affärn och handlar om det behövs och behöver ingen barnvakt längre. Otroligt!

Grattis min lilla skitunge!



Kommentarer
Postat av: ewa

Tänk, jag som tyckt det varit en pärs att "få" valpkullar...

2009-04-03 @ 17:12:52
Postat av: Mamma

Du har gjort ett bra jobb.

Det är ju meningen att barna ska bli självgående.

Det är inte alla föräldrar som fattar det. Kram

2009-04-04 @ 17:34:02
Postat av: mia

Ja visst går tiden fort,men du behöver ju inte vänta i elva år innan du skriver igen.

2009-04-05 @ 13:46:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0